Här hittar du tilläggsinformation till Herman och Sofies sida.

Bakgrunden till Folkhälsans diplom: Rashygieniska strävanden i Finland i början av 1900-talet

Den kampanj som låg bakom Sofies och andra mödrars diplom, kräver kanske litet förklaring för att man i dag ska kunna sätta in det i sina riktiga sammanhang.

I början av 1900-talet var rashygieniska (eugeniska) tankegångar och åsikter brett spridda bland beslutsfattare, lagstiftare och läkare i hela Europa och USA. Tankegångarna uppstod som en följd av de sociala problem som kom med det moderna, industrialiserade och urbaniserade samhället började växa fram. En av de stora hotbilder som man målade upp var att mänskligheten, höll på att degenerera. Det publicerades också i England utredningar som visade att ”normala” föräldrar hade mycket mindre familjer än de ”efterblivna”. På så sätt föddes en oro – också bland läkarna – att antalet efterblivna skulle öka kraftigt.

I Finland tillkom naturligtvis också språkfrågan, och de svenskspråkigas rädsla för att deras kultur och ställning skulle försvagas. Den sk. Florinska kommissionen hade grundats 1911, och utvecklades småningom till Samfundet Folkhälsan (1921). Den nya organisationen hade från början sin tyngdpunkt i folkhälsoarbetet, att sänka barndödligheten och minska tuberkulosen i Finland, men på 20- och 30-talet var verksamheten också inriktad på rashygien i ett finlandssvenskt perspektiv. Den viktigaste rashygieniska aktiviteten var moderpremieringen, som hade tre viktiga målsättningar:

att sprida information om och göra propagande för rashygien,
att sprida information om genetiken och dess betydelse för folkets framtid (=nedärvda sjukdomar),
att uppmuntra friska personar att skaffa mera barn.

1923 premierades svenska mödrar "till friska barn med friska föräldrar och från friska släkter". Kampanjen gav många tillfällen att sprida rashygienisk upplysning. Kampanjen genomfördes tillsammans med Martha-förbundet, vilket betydde att den rashygieniska propagandan, upplysningsarbetet och utbildningen kunde riktas till kvinnor, som redan från förut var motiverade och socialt aktiva. Kampanjen gjordes känd genom organisationens tidning och genom föreläsningar på organisationen möten, som ofta var mycket välbesökta.

En annan aspekt av kampanjen var ”folkbildningen”. Moderpremieringen skedde så, att särskilda fältarbetare besökte de mödrar som anmält intresse för saken, och undersökte dem personligen. Utredningen gav en möjlighet att både reda ut huruvida den sökande uppfyllde kraven, samt att sprida rashygieniska tankegångar bland ”folket”. Under kampanjen intervjuades och ”bedömdes” mer än 1200 mödrar, som alltså samtidigt fick rashygienisk utbildning.

Sammanlagt 629 mödrar premierades. Premien bestod av antingen ett diplom och en summa pengar, eller enbart av ett diplom. Hur många som fick diplomet i Nedervetil vet jag inte, men enligt uppgift utdelades diplomet för berömlig modergärning till 37 mödrar i Nykarlebytrakten.

Ett ytterligare led i den rashygieniska folkbildningen var de lokala tillställningar där premierna delades ut. Man strävade till att göra dem till festliga tillställningar med hög status. Man vill också framhålla de premierade mödrarnas som exempel på goda medborgare, som andra kvinnor skulle se upp till och försöka efterlikna.

Vid den festlighet, som hölls i normalskolan i Nykarleby i samband med utdelandet av diplomen, höll dr Elisabet Backman festtalet, vari hon klargjorde den "rashygieniska" tanken och påpekade vikten av att den "växande ungdomen genom uppfostran och upplysning lär sig inse betydelsen av att vid äktenskapsingående välja make eller maka från en frisk släkt, fri från ärftliga sjukdomsanlag"

Källor:
www.nykarlebyvyer.nu
Markku Mattila: Suomalainen rotuhygenia (och motsvarande avhandling)

______________________________________